Det är bara jag
som riktigt vet
var Du fanns
hur Du såg ut.
 
Bersåer – otaliga
runda fyrkantiga ovala
av syrén schersmin och gran.
Mäktig ek – ouppnåelig.
 
Rutindelad uppfart
kvadratisk trädgårdsgrind
jasmindoftande häck
syrénträd – mörkt lila – vid entrén.
 
Kryddoftande trädgårdsvrå
i gassande södersol.
Vit trädgårdsmöbel
trygg, stabil vid vit syrén.
 
Äpplen – syrliga knallröda.
Klungor av vinbärsbuskar – svarta röda
vita – ljusskimrande.
Hallonplantor i prydliga rader.
 
Rabarberblad – enorma
att gömma sig under
att göra hattar av.
Exotisk japansk syrén.
Krusbär – gula sprickfärdiga
dignande under tunna stammar.
Smällbärslabyrint
med slingrande gångar.
 
Vattenpump att hantera
lönnar att klänga i
hemlighetsfulla krypin
rutor att hoppa på.
 
Odlad burkmask
stolt förevisad
soldoftande jordkakor
på brädor över slänt.
 
Teater på cementgolv
med hasseltak
Gnisslande gunga
för hisnande färd.
 
Min barndom.

När syrénernas klasar hänger tunga
doftar förföriskt, vita och mörkt lila
inramade av hjärtformade små blad
då blir jag berusad av vårens skönhet.
 
Ivrigt vill jag fånga färger och dofter
måla med pensel eller ord vad jag ser
fästa syrénernas flyktighet på duk
eller hålla fast deras själ i en dikt.
 
Syrénernas blomning är kort varje år.
Glad stod jag beredd med pensel och staffli
när gästerna dök upp i syrénbersån.
 
Min duk är ännu vit, min dikt ej skriven.
Så gäckar oss Livet, undflyr våra nät.
Syrénerna doftar som alltid förut.

Slätt
i skir vårlig grönska
med lekfull milt smekande vind
i soldis med lärkor
rusiga av vårsol.
 
Milsvid – utan skydd
för älskande par.
 
Slätt
i djupgrönt sommardunkel
med tungt flämtande högsommarbris
vajande sädesfält
vallmo och blåklint.
 
Milsvid – ändlös
för humlor och bin.
 
Slätt
i gulbrun höstprakt
med framjagande moln
som kastar stora skuggor
på stubbade fält.
 
Milsvid – utan gräns
för vindars lek.
 
Slätt
i brunvit vintersörja
med isande skoningslös vinterstorm
med mjölkvita virvlande flingor
som tornar upp sig mot skyn.
 
Milsvid – med skylande drivor
över älskande par.

Vid Davidshallstorg hör man storstadens puls
in genom fönstren.
Mistluren bölar i tidigt morgondis.
I lönnarnas kronor kvittrar fåglar – högljutt.
Bilar startar från parkeringsplatsen,
människor hälsar morgonpiggt varann.
Varsamt når oss katolska kyrkans klockklang.

Dagen har börjat.
Pigga hundar drar energiskt trötta hussar
runt vårt torg.
Gäster i innerstaden letar parkeringsplatser,
tutar ilsket på varann.

Polishuset vakar tryggt med många ögon
mot blanka fönster i vackra husfasader.
De skulpterade kvinnoansiktena blickar
från det rosa huset – ut över torget
och ned på Kärleksgatan.

Människor rör sig hit och dit,
än skyndsamt – än med makliga steg.

Vikingar och samer möts i Älgamark.
Näckrosen guppar rofyllt bredvid
över brödspade och sädesax.
I blomsteraffärens frodiga grönska
hörs exotisk fågelsång.
Blommande italiensk gobeläng
ger tygaffären sommarfägring.
Antika ur och klockor
ser dyrt oåtkomliga ut,
lockar förgyllda i märkliga former.

Så lever vårt torg sitt eget liv,
en liten del av den stora staden.

I skymningen avtar trafiken,
staden tystnar utanför,
fåglarna hörs igen!
I nattens tystnad
borstar den stora sopmaskinen.

Snart väntar oss en ny fräsch dag
vid vårt torg.

En yr vårlig vind
virvlade runt på slätten
fann i lundens slänt
bland fjolårets vissna löv
vitsippor i tusental.

Tryckta mot marken
små huvuden utan kropp
knubbiga böjda.
Gracila stjärnor med stam
vajande i len vårvind.