En kraftig gestalt
med mörkt tjockt hår
rättframma, vänliga ögon
brunbränd – väderbiten.
 
Hemvant rörde Du dig
fram i naturen.
Ljudlöst försvann Du
bort genom skogen.
 
Med entusiasm och iver
berättade du om allt
Du upplevt.
Om djur, jakt och grävmaskiner.
 
En kraftfull person
orädd – glad i att leva
som fick den grå vardagen
att bli till ett spännande äventyr.
 
Så vill jag leva!

Hotfullt glödande
rusar draken
förbi min utkikspost.
 
Han växer –
breder ut sig
i sin väldighet.
 
Eldstungor
lyser
i mörkret.
 
Väldiga ångmoln
far frustande
ur hans käftar.
 
Förstummad
förfärad – förtjust
ryggar min kropp tillbaka.
 
Drakars kraft
skrämmer mig
men lockar, tjusar…
 
Oskadliggjord
ligger han nu tungt
framför mina fötter.
 
 
Kuvad, tillplattad
försvinner järndraken
ut ur valsverket.
 
–  men annars i livet…
 
Är det riktigt säkert
att man alltid
kan tämja drakar?

Raka bokstammar
solljusglänsande kvistar
omger vattenblänk.
Mossbelupen fallen stock
speglas i en blåsvart tjärn.
 
Grånad, murken, len
full av insekter och liv;
en framskapad värld
av en storm för längese’n.
Orörd av människohand.
 
Grodor kväker högt.
Drivor av vissna bokblad
prasslar i vinden.
 
Spetsiga grenar
vindslipade och mjuka,
som horn av rådjur,
avtecknar sig mot himlen
skuggar den blanka spegeln.
 
841112, Tanka, Haiku

När jag sätter
min nakna fot
på den breda tröskelbrädan
– då känner jag
dess lena yta
– jag går smeksamt vidare
ut på ekparketten
med breda stavar
tätt bredvid varann
– hör med välbehag
knarret från trossbottnen
som sakta ger vika
för min fot.
 
Så rör vi oss ömsint
– mitt golv och jag
nära varann
i sensuellt tidlöst samförstånd.
 
860513

Duvan kuttrar belåtet
i sitt rede
i linden framför mig.
Bilar tutar ilsket
på parkeringsplatsen nedanför.
 
Solen lyser varmt och skönt
på ansikte och armar,
när jag obekymrat trampar på.
En härlig cykelfärd – högt här uppe
vid ett öppet fönster med Våren utanför.
 
870421

Om man får placera
stora svampliknande plastträd
med vegetativa former
till synes fyllda
av inneboende växtkraft
helt omotiverat
utan någon praktisk funktion
på ett litet utrymme
omgivet av skyskrapor
mitt på Manhattan
(med den markkostnaden
den intensiva markanvändningen)
– då har man lyckats med
att föra in
det irrationella moment
som alla behöver
för att överleva.