Kära du

Vitklädd
med en gammal hatt på huvudet
som skydd mot solen
lutad mot en rostig spade
i den solfläckade skuggan
vid komposten
står någon stilla
lyssnar tankfullt.

___

Det var hon som fann
den första nattviolen
kände dess doft
sent en sommarkväll.
Troget bär hon varje sommar
färska komockor från ängen.
Hennes händer rör sig vant
i blomsterlinden.

Med bestämd min
delar hon
storvuxna perenna växter,
förvildade gräslöksplantor
myllar ned dem omsorgsfullt
i nytt livsrum
med säker hand.

___

Solen sjunker sakta
bakom skogen.
Skuggorna tar överhand.
Någon hukar ännu,
strängt sysselsatt,
i trädgårdslandet
knappt synlig
bakom höstflox och humlestör.