Livskänsla

Om man med stor njutning
kan uppfatta allt i detalj omkring sig
– måste man ju leva, eller hur?

Om man med stor klarhet och precision
kan skildra allt i livet
– måste man ju finnas till, eller hur?

Eller är denna besatthet av tillvarons detaljer
ett tecken på att man desperat klamrar sig fast?
– Kanske fruktar man att tappa greppet?

Kanske har man redan gjort det?