Porträttet

När farbror Albin kom på besök till Sverige efter många år i Amerika, bestämde Far, att vi skulle avporträtteras. Fotografen har skärmar, som han reser upp bakom oss. Han ställer palmer i ena hörnet och på en piedestal står en Azalea i en pampig kruka.
Jag sätter mig framför den och försöker se ut som om jag inte hör ihop med de andra. Jag har min nya, rutiga klänning på mig, håret är nytvättat och King, vår stora jakthund, lägger sig ned framför mig. Han är också sur för att han skall bli fotograferad – lägger nosen på tassen och plirar ilsket men uppgivet. King och jag har enormt tråkigt båda två, men beslutar oss för att stå ut, under protest, så att de skall få sin bild som de så gärna vill ha.
Mor är nyfriserad i håret och ser stolt ut över att ha oss alla barn med på fotografiet. Ida, i hennes knä, känner sig nog väldigt fin i sin vita spetsklänning med ett stort rött skärp. Hon vill prata med mig, men jag låtsas som om jag inte hör henne. Carl hänger som en vante i pappas arm och har beslutat sig för att inte gnälla. Tekla tycker jag ser fånig ut; hon sitter som om hon trodde hon var något speciellt, och lägger huvudet tillgjort på sned.
Anna är förtretad; hon är inte så gammal och ändå skall hon sitta själv på den där konstiga pallen, visserligen sidenklädd, men ändå! Farbror Albin och Far sträcker på sig och försöker se stora och imponerande ut. Farbror Albin är ganska tjock, men försöker dra in magen. Vi avbryter fotograferandet för Ida passar på att bajsa mitt i alltihop. Det luktar illa och farbror Albin är inte van vid barn och hur de luktar ibland. King ylar och får då också mat för att bli lagom sömnig. Under tiden tar farbror Albin och Far en kaffegök. Vi är hungriga och trötta eftersom Mor inte har haft tid med mat för all påklädning och alla hår som skulle kammas.
Fotografen är just nu försvunnen under sitt svarta skynke. Inte bryr jag mig om hans dumma grimaser. Jag tänker minsann inte skratta! Farbror Albin skallta med sig fotografiet till Amerika och visa alla släktingar hur vi ser ut. De kanske tror, att jag är ganska gammal och inte alls hör till den här stökiga familjen.
 
Birgit
 
841115