Sfinxen

Tunga vilar dina tassar framför dig.
Din kropp ligger som till språng beredd var stund.
Du hälsar varje morgon solens uppgång
med en stolt och självklar suveränitet.

Sandstormar har begravt dig många gånger,
din näsa skjutits sönder av kanoner.
Du ler bara gåtfullt som du visste allt.
Som solgud har du svar på alla frågor.

Kobran i din panna ringlar sig ännu
som ett tecken på din makt och värdighet.
Ditt anlete bär farao Chefrens drag.

Sedan fem tusen år härskar du nu här
i sandgult landskap, vida horisonter.
Tidlös, ogripbar – inte som ni och jag.



PS
Vi kånkade hem de tunga stenar och statyer mamma
samlat och köpt – utan att knota.

Vi lyckades hindra henne från att äta glass
– en prestation.

Vi bråkade nästan inte alls med varandra
– mamma tror Egypten är bra för oss!
DS