Brev från ett Torp

Soluppgång

7 mars, 2020

Ensam står jag som en stylit på min enekulle
daggvåt spindelväv vid mina fötter.

Vaksamt följer jag dagens soluppgång
äter eftertänksamt av svarta immiga bär.

Himlen färgas svagt röd bakom skogen
sakta ljusnar allt omkring mig.

Fram träder yviga doftande rosenbuskar
stenmurens ormbunksrad.

Det knakar till inne i skogen.
Bäcken porlar högt – som aldrig på dagen.

Solen är här – spelet kan börja!

Lyssna på dikten uppläst av Birgit Lundborg