Sommartorpet

Sedan många år finns du alltid här
mitt röda torp med vita knutar
med stormhatt, riddarsporre och fingerborgsblommor
tittande in genom de låga fönstren
–  nickande så sommarvänligt.
 
På ängen mumsar korna oförtrutet
vaktade av stolta ene-herdar
omgärdade av björk, ask, ek och rönn.
Bakom höjer sig storskogen beskyddande
och mörkgrön gran och gröngrå tall
blickar långt ut över nejden.
 
Bäcken slingrar sig fram
långt nere i den djupa ravinen,
vår och höst hörs den brusa fram
och överrösta fågelsången.
Från badplatsen i kröken
ser man näckrosor, gula och vita.
 
Du ser spillning av älg och rådjur
räven skymtar ibland
och grävlingen tar sig ofoget för
att försöka bo under mitt golv,
ett tryggt bo med många utgångar.
 
Du ger mig lugna, sköna dagar
även om jag misskött dig.
Gräset står högt,
hackspetten har hackat i mitt hus
och landen är osådda men översållade av ogräs.
 
Du kräver ingenting – du bara finns.
Är det därför jag alltid längtar efter
att ta dig i besittning?
Du är tålig, klagar inte och öppnar bara dina armar
när än jag dyker upp.
 
Fågelsång och humlesurr
lindens löv prasslar och den stora skogen susar,
moln rör sig snabbt i praktfulla former
över den klarblå himlen.
I gräset ligger jag och förundras och njuter.
 
Vad jag behöver din stilla ro!