Trädet

Om jag ställer mig
riktigt stilla
sträcker mina armar
upp mot skyn
låter dem sakta
röra sig i vinden.
 
Då kanske smärtan
stillnar
i min kropp
lägger sig tillrätta
som i en årsring.
Barken röjer inte såren.
 
Så silar vinden varsamt
mitt tunga bladverk
smeker, lugnar, tröstar.
solen blänker – droppar gnistrar.
Vinden för mig sakta.