Vårt klot

Vårt klot snurrar, snurrar fram i tidlös rymd;
i våldsam fart färdas vi obönhörligt.
Hav, berg, slätter, skogar, ängar och sjöar
sugs in av hastigheten – hålls väl på plats.
 
Även om du sitter alldeles stilla
vid en vassomsluten sjö med vattenblänk
sluter dina ögon, men anar skuggan
hör sus av fågelvingar passera dig.
 
Så rör du dig ändå fram mot svarta hål;
ditt bräckliga skal av molnformationer
skymmer sikten ut mot oändlig tomhet.
 
Människokryp av olika kulörer
klamrar sig hårt fast – kämpar mot varandra
fruktar att falla ut i Intigheten.
 
880125, sonett