Eken

Ett tåligt träd är du – en slitstark hundraåring.
Din stam är enorm, stark och skrovlig
dina grenar långa, buktiga och fulla av kraft
ditt bladverk ganska glest men med fasta konturer
dina blad mörkt gröna, hårda, glatta vackert formade eklöv.
 
Du skyddar mitt hus mot åskan,
Du växer stolt i slänten
med utsikt över bäcken
och kan se vida omkring.
 
När du som ung ekplanta
kämpade för att överleva bland buskagen
gick enstaka fiskare längs ån.
De såg torpstugor växa upp
små åkerlappar brukas
en ko eller två i lagår’n.
 
Barnkullarna var stora
fattigdomen utbredd,
men mellan torpstugorna längs ån slingrade sig en hjärtats stig,
en upptrampad stig
genom vilken människorna hjälpte och sökte kontakt med varandra.
 
Torpen har försvunnit – något enstaka står kvar
nedrasade mossbelupna hällar vittnar om boningshus, ladugård och stall.
Ett fönster slogs ut – stugans innehåll spreds för vinden,
längst stod den vackert och harmoniskt formade vitmenade spisen.
 
Nu vakar du över mitt hus
ser mina barn växa upp från sommar till sommar
ser mig i glädje och sorg
sittande fundersamt begrundande utsikten över bäcken
där du är min trygghet.
 
Men hjärtats stig mellan torpen har för längesen vuxit igen!