Vi människor
En julbön
Jul ska man fira i ett snötyngt landskap
där snön dämpar allt ljud till välbehag
där alla har tid att pyssla om varann
ge spännande paket och goda tankar.
Nu jäktar vi här i mörker, blåst och regn
anstränger oss att hinna allt som vi bör.
Vi skyndar oss att genomleva dagar.
– Dagar som ju är vårt liv på denna jord.
Tänk om vi hade tid att vara stilla
att vila just här där vi befinner oss
att känna omsorg om alla runtomkring.
Tänk om vi hade tid att rikta blicken
mot den vackra himmel vi har ovanför
känna tillit, tro att Du tar hand om oss.
Sonett
Klänningen
Lättsinnigt
rör jag mig
gatan fram
med livsfarligt gods
i min famn
En duvblå klänning
av silkigt siden
försåtligt mjuk och len
är min – är min
en riktig bröllopsdress
O ve – O ve!
860513Min hästflicka
I vår familj har vi nästan en häst!
Min dotter älskar hästar
deras doft och deras kroppar.
Hon sköter dem ständigt
vareviga dag
och tröttnar aldrig
på att sadla och att tränsa
att kratsa hovar och att rykta
dessa stora kroppar
som glänser av svett
efter varje lektion.
Hon är i stallet varje sekund av sin lediga tid;
hon pysslar och hon sysslar
med Vapen, Daisy och Mustang.
Hon skulle gärna sova där
om det fanns plats för henne med,
hon vet inget bättre än hästar och stall.
Hon samlar i en vacker liten bok
deras stamtavlor en masse,
Hon läser ivrigt Penny och Min Häst
och köper alla tillbehör som tänkas kan.
Hon rider stolt;
hon sitter som en prins
och vet att styra sin häst med fasthet.
Hon hoppar vigt som öknens vind
utan tyglar upp på deras rygg,
hon står där stolt, lätt gungande i travet
och ser så lycklig ut, och ser så lycklig ut…
Hon är så oförfärad.
Hon är en del av mig
och genom henne upplever jag en del av världen!
Postverket
Om Postverket riktigt förstod
hur ömtåliga känslor är
skulle de erbjuda sig
att transportera alla kärleksbrev
varsamt
i separata högar
(mot extra avgift)
inslagna i röda sidenband.
850813Afterwards
You ask me
what will happen
afterwards
when we are down
on our feet again
Don’t ask me!
If that is of importance to you
don’t touch me!
We will never soar.Being in love
Being in love
I soar about.
For several months
I do not touch
the ground.
In this intense
feeling of confusion
everything else
appears
in a rosy haze.
You are my rose
a most beautiful creature
a mysterious angel.
You make me
feel alive.
My closeness to your skin
is all that matters.
Other people
merely a background
to our love.
The outside world
surrounds us patiently.
Relentless are we, though,
in our constant need of us.
You are my man
my most precious man.
Let’s soar about.
You make me
feel alive.
851024Vårt kollegium
I vårt kollegium
finns vi alla
alla de sorter av oss
som arbetar här.
Vi möter och vi hälsar
försvinner till nästa lektion
dyker upp igen
lämnar sedan skolan snabbt.
Vi rör oss ut och in
mönstret är oregelbundet
som kulor på ett bräde
stöter vi emot varandra här och där.Lyssna på dikten uppläst av Birgit Lundborg Skrivsalen
I en skrivsal
sitter man många
men ändå för sig själv.
10 x 15 rader
av skrivbänkar och skrapande stolar
delad i två hälfter med fri mittpassage.
Neonljuset lyser över alla
ilsket effektivt
obarmhärtigt utan skuggor.
Nedböjda huvuden
mörka och ljusa
rufsiga och släta.
Axlar skjuts i höjden
fötter vickar koncentrerat
någon skruvar sig oroligt på stolen.
Övervakade av oss båda;
du där framme på estraden
jag, här bak, i upphöjd tronstol.
Ute existerar inte världen
Inga blickar letar efter mullbärsbuskens bär
Tankarna uppslukar allt – uppfyller salen.Skolstart – Herr ordförande
Belåtet presiderande
frenetiskt leende
intrigerande.
Ögon kalla
munnen smal och hård
dominerande.
Ändlöst konfererande
effektivt arbetande
fungerande.
Nedstigen från estraden
blir munnen känslig och mjuk
bevekande?
Eller är konferensen
hennes enda
rätta element?Skoldikt
Snart – två dagar kvar –
har vi sommarlov
i vår stad.
På lektionerna äter vi kakor och dricker saft
pratar ivrigt och njutningsfullt
om sommaren.
Genom de vidöppna fönstren
tittar vi ut på lindarna i solskenet
lyssnar vi på fåglarna
Skolsalen känns instängd
inpyrd av kritstoff
och damm från hyllornas böcker.
I vintras satt vi här
neonljusen gjorde salen kall och funktionell
vi arbetade effektivt och koncentrerat.
Nu går det inte mer.
Vi har gett upp anspänningen
ansträngningen att alltid prestera.
Vi sitter där bara
och accepterar
att sommaren har tagit över våra liv.
Vi slappar och njuter
en helt nödvändig process
för att ånyo kunna prestera.
Juni – 84