Vi människor

  • Vi människor

    En julbön

    Jul ska man fira i ett snötyngt landskap
    där snön dämpar allt ljud till välbehag
    där alla har tid att pyssla om varann
    ge spännande paket och goda tankar.
     
    Nu jäktar vi här i mörker, blåst och regn
    anstränger oss att hinna allt som vi bör.
    Vi skyndar oss att genomleva dagar.
    –          Dagar som ju är vårt liv på denna jord.
     
    Tänk om vi hade tid att vara stilla
    att vila just här där vi befinner oss
    att känna omsorg om alla runtomkring.
     
    Tänk om vi hade tid att rikta blicken
    mot den vackra himmel vi har ovanför
    känna tillit, tro att Du tar hand om oss.

    Sonett
     

  • Vi människor

    Klänningen

    Lättsinnigt
    rör jag mig
    gatan fram
    med livsfarligt gods
     i min famn
     
    En duvblå klänning
    av silkigt siden
    försåtligt mjuk och len
    är min – är min
    en riktig bröllopsdress
     
    O ve – O ve!
     
    860513

  • Vi människor

    Min hästflicka

    I vår familj har vi nästan en häst!
     
    Min dotter älskar hästar
    deras doft och deras kroppar.
    Hon sköter dem ständigt
    vareviga dag
    och tröttnar aldrig
    på att sadla och att tränsa
    att kratsa hovar och att rykta
    dessa stora kroppar
    som glänser av svett
    efter varje lektion.
     
    Hon är i stallet varje sekund av sin lediga tid;
    hon pysslar och hon sysslar
    med Vapen, Daisy och Mustang.
    Hon skulle gärna sova där
    om det fanns plats för henne med,
    hon vet inget bättre än hästar och stall.
    Hon samlar i en vacker liten bok
    deras stamtavlor en masse,
    Hon läser ivrigt Penny och Min Häst
    och köper alla tillbehör som tänkas kan.
     
    Hon rider stolt;
    hon sitter som en prins
    och vet att styra sin häst med fasthet.
    Hon hoppar vigt som öknens vind
    utan tyglar upp på deras rygg,
    hon står där stolt, lätt gungande i travet
    och ser så lycklig ut, och ser så lycklig ut…
    Hon är så oförfärad.
    Hon är en del av mig
    och genom henne upplever jag en del av världen!
     

  • Vi människor

    Postverket

    Om Postverket riktigt förstod
    hur ömtåliga känslor är
    skulle de erbjuda sig
    att transportera alla kärleksbrev
    varsamt
    i separata högar
    (mot extra avgift)
    inslagna i röda sidenband.
     
    850813

  • Vi människor

    Afterwards

    You ask me
    what will happen
    afterwards
    when we are down
    on our feet again
     
    Don’t ask me!
    If that is of importance to you
    don’t touch me!
    We will never soar.

  • Vi människor

    Being in love

    Being in love
    I soar about.
    For several months
    I do not touch
    the ground.
     
    In this intense
    feeling of confusion
    everything else
    appears
    in a rosy haze.
     
    You are my rose
    a most beautiful creature
    a mysterious angel.
    You make me
    feel alive.
     
    My closeness to your skin
    is all that matters.
    Other people
    merely a background
    to our love.
     
    The outside world
    surrounds us patiently.
    Relentless are we, though,
    in our constant need of us.
     
    You are my man
    my most precious man.
    Let’s soar about.
    You make me
    feel alive.
     
    851024

  • Okategoriserad,  Vi människor

    Vårt kollegium

    I vårt kollegium
    finns vi alla
    alla de sorter av oss
    som arbetar här.
     
    Vi möter och vi hälsar
    försvinner till nästa lektion
    dyker upp igen
    lämnar sedan skolan snabbt.
     
    Vi rör oss ut och in
    mönstret är oregelbundet
    som kulor på ett bräde
    stöter vi emot varandra här och där.

    Lyssna på dikten uppläst av Birgit Lundborg
  • Stad och Land,  Vi människor

    Skrivsalen

    I en skrivsal
    sitter man många
    men ändå för sig själv.
     
    10 x 15 rader
    av skrivbänkar och skrapande stolar
    delad i två hälfter med fri mittpassage.
     
    Neonljuset lyser över alla
    ilsket effektivt
    obarmhärtigt utan skuggor.
     
    Nedböjda huvuden
    mörka och ljusa
    rufsiga och släta.
     
    Axlar skjuts i höjden
    fötter vickar koncentrerat
    någon skruvar sig oroligt på stolen.
     
    Övervakade av oss båda;
    du där framme på estraden
    jag, här bak, i upphöjd tronstol.
     
    Ute existerar inte världen
    Inga blickar letar efter mullbärsbuskens bär
    Tankarna uppslukar allt – uppfyller salen.    

  • Stad och Land,  Vi människor

    Skoldikt

    Snart – två dagar kvar –
    har vi sommarlov
    i vår stad.
     
    På lektionerna äter vi kakor och dricker saft
    pratar ivrigt och njutningsfullt
    om sommaren.
     
    Genom de vidöppna fönstren
    tittar vi ut på lindarna i solskenet
    lyssnar vi på fåglarna
     
    Skolsalen känns instängd
    inpyrd av kritstoff
    och damm från hyllornas böcker.
     
    I vintras satt vi här
    neonljusen gjorde salen kall och funktionell
    vi arbetade effektivt och koncentrerat.
     
    Nu går det inte mer.
    Vi har gett upp anspänningen
    ansträngningen att alltid prestera.
     
    Vi sitter där bara
    och accepterar
    att sommaren har tagit över våra liv.
     
     
    Vi slappar och njuter
    en helt nödvändig process
    för att ånyo kunna prestera.
     
    Juni – 84