Vi människor

  • Stad och Land,  Vi människor

    Betyg

    I vår skola
    sätter vi alla betyg
    med den noggrannhet
    som ämbetet kräver.

    Vi våndas och pinas
    väger för och emot
    jämför och överväger
    och fattar nödvändiga beslut.

    Varje höst – varje vår
    är skitjobbet gjort.
    Vi tvingas prioritera
    välja ut och premiera.

    Du har jobbat som få
    men inte vunnit någonting?

    Lyssna på dikten uppläst av Birgit Lundborg
  • Vi människor

    Honorar

    Idag har jag hämtat mitt honorar
    för den dikt som du köpte av mig.

    Det är ganska lustigt, minsann
    att nu få betalt för sån’t.

    En dikt är en tanke, en rad
    om något som berör mig djupt.

    Det känns fantastiskt
    en sådan makt man har.

    Jag skriver om vad jag vill
    och dikten står där parat –

    Är det allt?

    Aug -84

    Lyssna på dikten uppläst av Birgit Lundborg
  • Vi människor

    Mitt huvud

    Mitt huvud
    sitter inte riktigt fast
    som det gjort förut.
     
    Min hals
    den knakar
    gör motstånd hela tiden.
     
    När du kysser mig
    behövs din hand
    som stöd bakom mitt huvud.
     
    Under franska revolutionen
    försvann halsar
    som bar huvuden av börd.
     
    För bödelns bila
    föll huvuden
    som ingav skräck och fasa.
     
    Vad gör man nu för tiden med en hals
    som inte vill fylla sin enda funktion
    att stadigt bära ett huvud? z

  • Vi människor

    Trädet

    Om jag ställer mig
    riktigt stilla
    sträcker mina armar
    upp mot skyn
    låter dem sakta
    röra sig i vinden.
     
    Då kanske smärtan
    stillnar
    i min kropp
    lägger sig tillrätta
    som i en årsring.
    Barken röjer inte såren.
     
    Så silar vinden varsamt
    mitt tunga bladverk
    smeker, lugnar, tröstar.
    solen blänker – droppar gnistrar.
    Vinden för mig sakta.

  • Vi människor

    Livskänsla

    Om man med stor njutning
    kan uppfatta allt i detalj omkring sig
    – måste man ju leva, eller hur?

    Om man med stor klarhet och precision
    kan skildra allt i livet
    – måste man ju finnas till, eller hur?

    Eller är denna besatthet av tillvarons detaljer
    ett tecken på att man desperat klamrar sig fast?
    – Kanske fruktar man att tappa greppet?

    Kanske har man redan gjort det?

  • Vi människor

    Islossning

    När Du sitter infrusen
    oåtkomlig i Din iskub
    ser sårad och förnärmad ut
    då drar det kallt
    kring mina fötter.
     
    När isen tinar
    runtomkring Dig
    frusenheten rinner av
    då ler vi mot varann
    stående i vattenpölen.
      

  • Vi människor

    Kärlek

    I förälskelsens rus
    lyfter jag från jorden
    vävar sakta omkring.
    Allt skimrar och ler;
    lätt att andas
    jag älskar alla alla.
     
    I den sensuella njutningen
    är vi inneslutna i vår hud
    som lever och pulserar.
    I extasen utplånas gränser;
    vad är tid och rum?
    Vad är njutning – vad är smärta?
     
    Den mogna kärleken
    stryker varsamt över älskad kind
    registrerar med ömhet
    de skavanker inte förälskelsen såg;
    tacksam för hudnärhet
    vand vid tvåsamhet.
     
    Att älska är att LEVA. 

  • Vi människor

    Resten av mitt liv

    Resten av mitt liv
    vill jag använda så här:
    lyssna på tystnad
    känna doft av fuktig jord
    gå barfota i mjukt gräs.
     
    Resten av mitt liv:
    se när barnen växer upp
    skratta, vara glad
    spela piano hela da’n
    äta glass och prata på.
     
    Resten av mitt liv:
    glida fram i en kanot
    se solnedgången
    känna doft av tall och gran
    plocka bär och kantarell.
     
    Resten av mitt liv:
    känna rytmer i min kropp
    min hud nära Din
    läsa böcker av Colette
    låta dikter komma fram.

  • Vi människor

    Till en älgjägare

    Du vilar
    i din husvagn
    omsluten
    av natten utanför.
     
    Drömmer Du
    om mig här hemma
    eller om alla älgar
    runtomkring?
     
    Du sover tungt,
    snarkar då och då.
    Gasolen ger
    behaglig värme.
     
    Makligt
    kliver älgarna omkring,
    känner ingen oro
    i den mörka natten.
     
    Suveränt siktar Du
    fäller alla älgar som Du ser,
    ingen tanke alls
    på jaktkvot, becquerel och cesium.
     
    Tidigt morgondis,
    Du öppnar husvagnsdörren
    kliver sömnigt ut,
    –          Älgar ligger överallt!
     
    Konstatera måste man:
    Det var nog inte
    om mig Du drömde
    på Din jaktutflykt.

    Hemmafronten
    Birgit Lundborg