Ingående studerade jag en gammal kokbok, där alla läckra kak- och efterrättsrecept tycktes innehålla vispgrädde. Längtansfullt drömde jag om ”Änglamat” med kaksmulor och vispgrädde, en ouppnåelig dröm under kriget. ”Sedan” när Hitler var död – vi barn tänkte ut många hemska sätt att dö på för honom – DÅ skulle vi frossa i vispgrädde!