Mitt torp och jag

Vad kan man
egentligen göra
när ens huvud knappast bär
ens armar inte går att belasta?

Man kan iakttaga:
se sniglar röra sig sakta
fjärilar fladdra i mängd
efter regnet som föll.

Se pärlband av glänsande droppar
på tvättlinan
mellan ladugård och plommonträd
diskreta avtryck av älgfot i hallonlandet.

Höra bruset från ån.
där vattennivån bara stiger och stiger
känna höstsvar solvärme mot min kind
när jag slumrar—påbyltad—i hängmattan.

Hålla skymning i mitt hus
låta natten svepa in mig
i ett mörkt mjukt hölje
som stilla övergår i fuktig morgondis.

Allt detta kan man göra
defekt och ur funktion
då ens hals stel svar oböjlig
tvingar en att stanna upp i livet.