Tunga vilar dina tassar framför dig.
Din kropp ligger som till språng beredd var stund.
Du hälsar varje morgon solens uppgång
med en stolt och självklar suveränitet.

Sandstormar har begravt dig många gånger,
din näsa skjutits sönder av kanoner.
Du ler bara gåtfullt som du visste allt.
Som solgud har du svar på alla frågor.

Kobran i din panna ringlar sig ännu
som ett tecken på din makt och värdighet.
Ditt anlete bär farao Chefrens drag.

Sedan fem tusen år härskar du nu här
i sandgult landskap, vida horisonter.
Tidlös, ogripbar – inte som ni och jag.



PS
Vi kånkade hem de tunga stenar och statyer mamma
samlat och köpt – utan att knota.

Vi lyckades hindra henne från att äta glass
– en prestation.

Vi bråkade nästan inte alls med varandra
– mamma tror Egypten är bra för oss!
DS

DÅ –
glänsande
glimmande
glittertoppar
i guldgult ökenlandskap.

NU –
vittrande
vitgrå
vanskötta väktare
av vandaliserade sarkofager.

DÅ –
guldskimrande
gracila
gyllene gåvor
åt guldinnesluten farao.

ÄNNU –
vakar
vaksam vakt
över vackra
välformade väggreliefer.

SEDAN –
Vad ger vi vår värld?
Vad gör vi värt att vaktas?
– vitmenade väggmålningar
– vetenskaplig vishet
En grogrund för godhet?

Ovanför Forum Romanum
med sin stillastående hetta
över arkeologernas mödosamma arbete
med att finna pusselbitar
av vår forntid
för att hjälpa oss förstå
vår kaotiska samtid
 
– där vilar jag i gräset
under cypressernas skugga
ser staden skymta
i ett soligt dis.
 
Ovanför kullen svingar sig svalor
insekter glimmar till i solen
kyrkklockor klämtar
staden brusar nedanför.
Nära mig syns palmer.
Vatten sorlar
i mossiga kar.
 
– där vilar Du i mig
innesluten – osedd
här på en kulle
vid Forum Romanum.
 

Fågelkvitter på Forum Romanum
soldis över staden.
Katter söker svalka
i antika små prång.
Varglik hund
följer mig troget.
 
Capitolium – marmorvitt
breda trappor – torg –
skulpturer – husfasader.
I tid och rum långt bort
från Rom i natten utanför.
 
Trottoarservering
under skyddande markis.
Cappuccino med cornetto.
Trafikkaos – buller
med levande teater
dramatik – känsla – ögonkast.
 
Omständligt – intensivt
rör sig människor fram
i skenbart kaos
med ivriga ord och gester;
en ständig strid ström
på antikens grund.
 
Du dyker upp
Långtbortifrån –
från ett kallt och kyligt land
där människor rör sig tysta
utan många ord och gester.
 
Ingen kan ana
att vi båda
vilar i gräset
tillsammans hör klockklangen
här på en kulle
vid Forum Romanum.

I Egypten väntar faraonerna
i sina gigantiska pyramider.
Gulvita sfinxer mot blå ökenhimmel.
För mig räcker en urna i en grön slänt.
 
På Java vill jag uppslukas av djungeln.
Känna grönt, fuktigt mörker under het sol.
Vistas i den grönska jag alltid söker
låta mig uppslukas av fukt och hetta.
 
Mot Tristan da Cuhna slår brottsjöar hårt.
På Fiji fläktar brisen i palmkronor.
Öar, begränsade världar, väntar mig.
 
Resandets möda gör mig trött och tveksam.
Varför inte ge tanken kraft att färdas,
följa vinden när den virvlar runt vår jord.