• Vår värld

    Kvantfysiken får lösa våra problem

    Nyckeln
    till vår nya rustningsindustri
    har vi i lasern, i infravärme
    och i värmebildsspaning.
    Våra ögon behöver ej själva se
    det som skall utplånas.
    Obarmhärtigt
    utan mänsklig eftertanke
    letar vapnet själv upp sitt mål
    riktar in sig
    exakt och felfritt.

    Försvarets datorer
    är sofistikerade
    raffinerat kompletta
    men med en ytterst förenklad panel
    som inte låter avtryckaren ana
    dess utstuderade effekt
    – ett barn kan sköta den!
    Atombestyckade ubåtar
    bör man dock inte spränga
    – bara borra hål i och sakta sänka.

  • Vår värld

    När?

    När skickar vi
    en förarlös robot
    och förgör
    på ett utsökt
    perfekt sätt
    och med fabulös precision
    oss själva
    vår värld
    och vår nya rustningsindustri?
    När?

  • Vår värld

    Vår dröm om Fred

    Politikern
    på rygg
    i gräset
    en sommardag.

    Molnen glider lekfullt fram.

    Han
    tvekar
    inför
    sitt beslut.

    Jorden
    bävar
    inför
    hans tankar.

    Molnen glider lekfullt fram.

    – Jag väntar nog
    med att bomba
    till
    en annan dag.

    Sakta glider molnen lekfullt fram.

  • Ut i världen

    Min flotte och jag

    Soliga morgnar
    när jag duschar
    papyrusväxten
    på min badkarskant
    drömmer jag
    om den dag
    den blivit jättestor.

    Då sågar jag resolut ned den
    binder samman rören
    till en smäcker flotte
    flätar parasollbladen till segel
    beger mig utan återvändo
    ut genom fönstret
    till vinden som väntar utanför.

    Vi seglar på vinden, min flotte och jag
    tills vi når exotiska vatten.
    Liksom Kontiki och RA II färdas vi lätt.
    På Java landar vi diskret
    med något slitna segelblad
    försvinner in bland yppig grönska
    och hörs aldrig mera av.

  • Ut i världen

    Min flotte och jag 2

    Vill du segla
    på en flotte
    till ett annat land
    får du själv odla din papyrusväxt.
    Tålmodigt vattna den
    ingjuta mod inför seglatsen
    bestämma NÄR och Hur och Vart?
    Till det Okända far man alltid ensam.

  • Vi människor

    Flykt

    Du flyr från allt du lyckats uppnå
    från trygghet, hem, familj och allt.
    Du söker gränsland för att pröva dina krafter
    för att mäta styrkan hos dig själv.

    Så bröt du upp en gång – nej två
    för att leva det liv du tänkt.
    Du tröttar ut dig – du ställer stora krav
    för att inte lämna något ogjort.

    Vad driver dig? Vad söker du?
    Varför slår du dig ej till ro
    med det du har – med det du kan?
    Vad flyr du från? Vad flyr du till?

    Är det flykter som är värdefull i sig
    med dramatiken, spänningen och oron?
    Är det drivkraften du behöver
    för att känna att du riktigt lever?

  • Porträtt

    Mamma

    Det kom en vind,
    den svepte runt,
    den lockade och drog.

    – Kom med bortom bergen,
    där allting vilar
    i rofylld Tidlöshet.

    Du följde vindens sus.
    Varsamt bars Du
    över bergets kam.

    Du försvann från oss,
    men våra hjärtan
    har Dig kvar.

  • Porträtt

    Kära du

    Vitklädd
    med en gammal hatt på huvudet
    som skydd mot solen
    lutad mot en rostig spade
    i den solfläckade skuggan
    vid komposten
    står någon stilla
    lyssnar tankfullt.

    ___

    Det var hon som fann
    den första nattviolen
    kände dess doft
    sent en sommarkväll.
    Troget bär hon varje sommar
    färska komockor från ängen.
    Hennes händer rör sig vant
    i blomsterlinden.

    Med bestämd min
    delar hon
    storvuxna perenna växter,
    förvildade gräslöksplantor
    myllar ned dem omsorgsfullt
    i nytt livsrum
    med säker hand.

    ___

    Solen sjunker sakta
    bakom skogen.
    Skuggorna tar överhand.
    Någon hukar ännu,
    strängt sysselsatt,
    i trädgårdslandet
    knappt synlig
    bakom höstflox och humlestör.

  • Brev från ett Torp

    Musens ögon

    Små mörka ögon
    bakom brödburken
    bevakar spänt
    mina rörelser.

    Blixtsnabbt
    pilar musen iväg
    för att undkomma
    min tafatta gest.

    Inte vill jag
    döda Dig!
    MEN –
    Du måste ut härifrån!

    Vi leker tafatt
    en liten mus och jag.
    Äntligen kilar den ut
    – in under huset!

    Så håller vi på
    varenda kväll
    min lilla mus och jag.
    Nog borde jag ha lämnat
    huset!

  • Brev från ett Torp

    Nytt landskap

    När träden är fällda
    ligger granriset tätt
    – en levande matta
    av insekter och ljus.

    Otaliga trådar –
    leder överallt
    korsar varandra
    försvinner bort.

    Den värld
    som ännu vibrerar
    sjunker sakta samman
    – ger rum för nytt liv.