Älgamark

Om jag ställer mig
riktigt stilla
sträcker mina armar
upp mot skyn
låter dem sakta
röra sig i vinden.
 
Då kanske smärtan
stillnar
i min kropp
lägger sig tillrätta
som i en årsring.
Barken röjer inte såren.
 
Så silar vinden varsamt
mitt tunga bladverk
smeker, lugnar, tröstar.
solen blänker – droppar gnistrar.
Vinden för mig sakta.

I förälskelsens rus
lyfter jag från jorden
vävar sakta omkring.
Allt skimrar och ler;
lätt att andas
jag älskar alla alla.
 
I den sensuella njutningen
är vi inneslutna i vår hud
som lever och pulserar.
I extasen utplånas gränser;
vad är tid och rum?
Vad är njutning – vad är smärta?
 
Den mogna kärleken
stryker varsamt över älskad kind
registrerar med ömhet
de skavanker inte förälskelsen såg;
tacksam för hudnärhet
vand vid tvåsamhet.
 
Att älska är att LEVA. 

Resten av mitt liv
vill jag använda så här:
lyssna på tystnad
känna doft av fuktig jord
gå barfota i mjukt gräs.
 
Resten av mitt liv:
se när barnen växer upp
skratta, vara glad
spela piano hela da’n
äta glass och prata på.
 
Resten av mitt liv:
glida fram i en kanot
se solnedgången
känna doft av tall och gran
plocka bär och kantarell.
 
Resten av mitt liv:
känna rytmer i min kropp
min hud nära Din
läsa böcker av Colette
låta dikter komma fram.

Du vilar
i din husvagn
omsluten
av natten utanför.
 
Drömmer Du
om mig här hemma
eller om alla älgar
runtomkring?
 
Du sover tungt,
snarkar då och då.
Gasolen ger
behaglig värme.
 
Makligt
kliver älgarna omkring,
känner ingen oro
i den mörka natten.
 
Suveränt siktar Du
fäller alla älgar som Du ser,
ingen tanke alls
på jaktkvot, becquerel och cesium.
 
Tidigt morgondis,
Du öppnar husvagnsdörren
kliver sömnigt ut,
–          Älgar ligger överallt!
 
Konstatera måste man:
Det var nog inte
om mig Du drömde
på Din jaktutflykt.

Hemmafronten
Birgit Lundborg