Luxor
När den röda solskivan sänker sig ned
sjunker in i de blåtonade bergen
då sveper opalskimret in Nildalen
i en sagostämning av andakt och ro.
Ett mångfärgat lysande spelande ljus.
Se nu beslöjas varsamt verkligheten!
Svagt skymtar vi ännu Hatshepsuts tempel
inkapslat i sitt mäktiga bergsmassiv.
Där bortom vilar Tutankhamon ännu
i sin tömda grav – nu fylld av turister.
Borta är de vackra föremål han fick.
Vi sitter mittemot Konungarnas dal
läppjar på Hibiscusblommans röda dryck.
Så fridfullt det är vid jordens medelpunkt!Min första banan
Den första bananbåten efter kriget väntades till Sverige. Dessa frukter som vi aldrig ätit hade för oss barn ett magiskt skimmer. Vi väntade ivrigt. Rykten var i omlopp och vi höll oss i dagar utanför frukt- och godisaffären för att noggrant bevaka alla leveranser. Vi misstänkte t.o.m. insmuggling i annat emballage för att vi i vår barnsliga iver inte skulle stöka till fördelningen i den lilla affären. Bananerna var strikt ransonerade per familj och barn. Hur den smakade? Inte särskilt gott, men vi visste ju inte hur bananer skulle smaka. Kanske var den omogen och hård.
Min hästflicka
I vår familj har vi nästan en häst!
Min dotter älskar hästar
deras doft och deras kroppar.
Hon sköter dem ständigt
vareviga dag
och tröttnar aldrig
på att sadla och att tränsa
att kratsa hovar och att rykta
dessa stora kroppar
som glänser av svett
efter varje lektion.
Hon är i stallet varje sekund av sin lediga tid;
hon pysslar och hon sysslar
med Vapen, Daisy och Mustang.
Hon skulle gärna sova där
om det fanns plats för henne med,
hon vet inget bättre än hästar och stall.
Hon samlar i en vacker liten bok
deras stamtavlor en masse,
Hon läser ivrigt Penny och Min Häst
och köper alla tillbehör som tänkas kan.
Hon rider stolt;
hon sitter som en prins
och vet att styra sin häst med fasthet.
Hon hoppar vigt som öknens vind
utan tyglar upp på deras rygg,
hon står där stolt, lätt gungande i travet
och ser så lycklig ut, och ser så lycklig ut…
Hon är så oförfärad.
Hon är en del av mig
och genom henne upplever jag en del av världen!
Mina oskrivna dikter
Mina oskrivna dikter
snärjer mig i sömnen.
Som i en marionett
drar de i mig.
– Varför går du inte upp?
Skriv om mig – du vet!
Nej, vänta med henne,
det är mig du måste fånga direkt!
– Låt mig sova nu!
Ni måste vänta.
Gör er påminda i morgon.
Snälla Ni!
841117Mitt lejon
Med framtassarna
upplyftade och fastspända
svansen nästan i marken
försvinner mitt gula lejon
bort i vintermörkret.
Utlämnad ser den ut
min trofaste ärrade hjälte
när den hänger
över bärgningsbilens balk
och patetiskt dras iväg.
Vad hjälper
dubbla förgasare
många hästkrafter
när ingen gnista finns.
Det är den som ger oss liv.
870107Om skrivande
Min nacke
är för trött
för att sortera
ordna gamla dikter.
Nu skriver jag istället
nya tankar på fräscht papper
lägger dem i travar
allteftersom de skrivs.
Kommer jag någonsin
att orka se igenom dem igen?
Försvinner de kanske för alltid
in här i min skrivmaskin.
850716Orörd natur
Raka bokstammar
solljusglänsande kvistar
omger vattenblänk.
Mossbelupen fallen stock
speglas i en blåsvart tjärn.
Grånad, murken, len
full av insekter och liv;
en framskapad värld
av en storm för längese’n.
Orörd av människohand.
Grodor kväker högt.
Drivor av vissna bokblad
prasslar i vinden.
Spetsiga grenar
vindslipade och mjuka,
som horn av rådjur,
avtecknar sig mot himlen
skuggar den blanka spegeln.
841112, Tanka, HaikuPostverket
Om Postverket riktigt förstod
hur ömtåliga känslor är
skulle de erbjuda sig
att transportera alla kärleksbrev
varsamt
i separata högar
(mot extra avgift)
inslagna i röda sidenband.
850813”Sedan”
Ingående studerade jag en gammal kokbok, där alla läckra kak- och efterrättsrecept tycktes innehålla vispgrädde. Längtansfullt drömde jag om ”Änglamat” med kaksmulor och vispgrädde, en ouppnåelig dröm under kriget. ”Sedan” när Hitler var död – vi barn tänkte ut många hemska sätt att dö på för honom – DÅ skulle vi frossa i vispgrädde!
Tanken
En stund i kväll
for min tanke
långt bort i världen.
Den njöt av soldiset
ljudet av mistluren vid Golden Gate
ljuset över San Franciscos kullar.
Vi klättrade över Denvers röda klippor
åkte med hjulångare på Mississippifloden
Manhattans taggiga siluett dök upp.
Alla dessa vägfiler
som leder överallt
ratades av tanken.
Elegant rör den sig
blixtsnabbt – utan möda
fram genom verkligheten.
850227