Stenen med den sammetslena mossan
För tjugo år sedan kom
en helt vanlig familj till min skog;
de plockade lingon en dag,
vädret var vackert och skörden god.
De ville rensa sina bär på ett enkelt sätt
och fann en genial metod;
de slet av mossan från en stenhäll
– och se så enkelt det gick.
Bären rullade lätt
blad och skräp flög bort eller fastnade där.
Den vackra, gröna, sammetslena mossan skrumpnade och försvann
och ännu idag är stenen naken och kal…Vackra saker
I en värld
där sparsamhet
är nödvändig
kostar man ibland på sig
vackra dyrbara saker.
En vacker servis
med blekt mönster
av rosor och mattgröna blad,
en numrerad samling
från Gustavsberg.
En kristallkrona
med otaliga prismahängen
glasstavar och blänkande droppar.
En praktfull pjäs för 75 kronor
hemkörd med hästskjuts från Borås.
När jag nu har fest
lyser kristallkronan
över tallrikens mönster.
Jag njuter av att ha omkring mig
samma vackra sak som de en gång.Systrarna
I lilla kammaren
på andra våning
bor Ebba och Gerda.
De syr byxor i köket
åt en skräddare i stan
Valter pressar, Ida syr knappar.
Alla hjälper till
när soffan är nedtyngd
av färdigklippta byxor.
Varje vecka åker de
med morbror Hennings hästskjuts
till sta’n för leverans och nya varor.Sommartorpet
Sedan många år finns du alltid här
mitt röda torp med vita knutar
med stormhatt, riddarsporre och fingerborgsblommor
tittande in genom de låga fönstren
– nickande så sommarvänligt.
På ängen mumsar korna oförtrutet
vaktade av stolta ene-herdar
omgärdade av björk, ask, ek och rönn.
Bakom höjer sig storskogen beskyddande
och mörkgrön gran och gröngrå tall
blickar långt ut över nejden.
Bäcken slingrar sig fram
långt nere i den djupa ravinen,
vår och höst hörs den brusa fram
och överrösta fågelsången.
Från badplatsen i kröken
ser man näckrosor, gula och vita.
Du ser spillning av älg och rådjur
räven skymtar ibland
och grävlingen tar sig ofoget för
att försöka bo under mitt golv,
ett tryggt bo med många utgångar.
Du ger mig lugna, sköna dagar
även om jag misskött dig.
Gräset står högt,
hackspetten har hackat i mitt hus
och landen är osådda men översållade av ogräs.
Du kräver ingenting – du bara finns.
Är det därför jag alltid längtar efter
att ta dig i besittning?
Du är tålig, klagar inte och öppnar bara dina armar
när än jag dyker upp.
Fågelsång och humlesurr
lindens löv prasslar och den stora skogen susar,
moln rör sig snabbt i praktfulla former
över den klarblå himlen.
I gräset ligger jag och förundras och njuter.
Vad jag behöver din stilla ro!Mamma
Jag hör dig röra dig i huset
försynt och varsamt för att inte störa.
Du pysslar och du vårdar
och ägnar mig all omsorg.
Huset är annars så tyst,
tyst på barnens stoj och bråk.
Det känns som att få återvända till barndomen en stund;
att bara du och jag är här – just nu.
Tänk ett sådant privilegium
att ännu ha en förälder i livet
att få vara barn i någons ögon…Kvinnogemenskap
Till tvättstugan kom du med bestämda steg
och tittade bistert på mig.
Din blick sa
– Har du rätt att tvätta här?
Dagen var varm och fuktig,
i tvättstugan klibbade håret.
Trots all mekanik – långt från bykplatsen vid sjön –
kände man trycket av århundradenas tröttsamma kvinnoslit.
så sa du
– Här ligger minsann ett dammkorn i hörnet!
Har du förresten dammat av tvättmaskinen?
Här i huset är vi noga förstår du –
nästan lokalvårdare till professionen, allihop.
– Du verkar ny – vi andra som bott här sedan huset byggdes vet minsann besked.
Samhörighet har vi ingen – men vi bevakar varandra noggrant.
Det är vårt stora nöje bak gardinen!
Vill du vara med i vår gemenskap?Eken
Ett tåligt träd är du – en slitstark hundraåring.
Din stam är enorm, stark och skrovlig
dina grenar långa, buktiga och fulla av kraft
ditt bladverk ganska glest men med fasta konturer
dina blad mörkt gröna, hårda, glatta vackert formade eklöv.
Du skyddar mitt hus mot åskan,
Du växer stolt i slänten
med utsikt över bäcken
och kan se vida omkring.
När du som ung ekplanta
kämpade för att överleva bland buskagen
gick enstaka fiskare längs ån.
De såg torpstugor växa upp
små åkerlappar brukas
en ko eller två i lagår’n.
Barnkullarna var stora
fattigdomen utbredd,
men mellan torpstugorna längs ån slingrade sig en hjärtats stig,
en upptrampad stig
genom vilken människorna hjälpte och sökte kontakt med varandra.
Torpen har försvunnit – något enstaka står kvar
nedrasade mossbelupna hällar vittnar om boningshus, ladugård och stall.
Ett fönster slogs ut – stugans innehåll spreds för vinden,
längst stod den vackert och harmoniskt formade vitmenade spisen.
Nu vakar du över mitt hus
ser mina barn växa upp från sommar till sommar
ser mig i glädje och sorg
sittande fundersamt begrundande utsikten över bäcken
där du är min trygghet.
Men hjärtats stig mellan torpen har för längesen vuxit igen!En julbön
Jul ska man fira i ett snötyngt landskap
där snön dämpar allt ljud till välbehag
där alla har tid att pyssla om varann
ge spännande paket och goda tankar.
Nu jäktar vi här i mörker, blåst och regn
anstränger oss att hinna allt som vi bör.
Vi skyndar oss att genomleva dagar.
– Dagar som ju är vårt liv på denna jord.
Tänk om vi hade tid att vara stilla
att vila just här där vi befinner oss
att känna omsorg om alla runtomkring.
Tänk om vi hade tid att rikta blicken
mot den vackra himmel vi har ovanför
känna tillit, tro att Du tar hand om oss.
Sonett
Klänningen
Lättsinnigt
rör jag mig
gatan fram
med livsfarligt gods
i min famn
En duvblå klänning
av silkigt siden
försåtligt mjuk och len
är min – är min
en riktig bröllopsdress
O ve – O ve!
860513Kriget på sovrumsväggen
Morfar, som sedan många år legat förlamad i sin säng och inte ens kunde tala, följde med stor iver krigets utveckling på världskartan på sovrumsväggen. Varje dag flyttade yngste sonen knappnålar med olikfärgade glashuvuden fram över Europa, och morfar, som alltid varit politiskt intresserad och orienterad, såg hur ”tysknålarna” bredde ut sig alltmer. De kom till Danmark, Finland och Norge. Morfar måste ha känt sig svag och hjälplös där i sin säng i det lilla huset på landet, men med storpolitiken ovanför sängen.