Versmått
Haiku är en strof
som inte kräver mycket
tre rader bara.
Tankan fordrar mer;
man måste ha en tanke
som ger fem rader.
Efter haikun kommer till
ytterligare en bit.
Sedökan är svår
och kräver en upprepning.
Tjatig blir den, tycker vi.
Är reprisen tom
räcker det med en tanka.
Tjatig blir den, tycker jag.
Gärna skriver vi
många haiku och tanka
men ej sedöka.
Barbro, du hittar säkert
andra versmått för vår grupp.
Sonett, sonett, sonett!
Vad vore livet
utan en sonett till jul?
En julklappssonett!
841211Våra universum
I det stora akvariet
i kaféets mitt
simmar fiskar omkring
ser avslappnat lyckliga ut.
Stora trälister
med kraftiga skruvar
håller deras värld
på plats i universum.
Runt det stora klippblocket
bevuxet med gröna alger
utforskar de ivrigt
sin begränsade värld.
Ständigt ser de
nya grotthem – nya fiskindivider
på sin färd
runt livets klippblock.
Ivrigt kikar de ut
på oss utanför
urskiljer inget
ser dumt beskäftiga ut.
Så tror vi oss se på varann
ha valfrihet – frihet
i våra små världar.
Anar vi tragiken?Vårt klot
Vårt klot snurrar, snurrar fram i tidlös rymd;
i våldsam fart färdas vi obönhörligt.
Hav, berg, slätter, skogar, ängar och sjöar
sugs in av hastigheten – hålls väl på plats.
Även om du sitter alldeles stilla
vid en vassomsluten sjö med vattenblänk
sluter dina ögon, men anar skuggan
hör sus av fågelvingar passera dig.
Så rör du dig ändå fram mot svarta hål;
ditt bräckliga skal av molnformationer
skymmer sikten ut mot oändlig tomhet.
Människokryp av olika kulörer
klamrar sig hårt fast – kämpar mot varandra
fruktar att falla ut i Intigheten.
880125, sonett
Att köra bil
Att köra bil är en njutning
– för mig.
Att suga in vägbanan under mig
– gör mig gott.
Det är en utmaning att köra skickligt
att överblicka långt fram
fatta snabba beslut
känna motorstyrkan och vara suverän.
Jag vilar avspänt i min körning,
slår takten med handen mot ratten till musiken
och är faktiskt lycklig, riktigt lycklig…
lössläppt i geografin mellan två punkter.
Det stimulerar mig att se landskapen skifta.
Att lämna Malmö, den skånska slätten och den stora himlen bakom.
Se Hallandsåsen torna upp sig framför mig
och snart se Hallands slätter breda ut sig nedanför.
Viskadalen öppnar sig med frodiga betesmarker
där kor och hästar betar dekorativt.
Mäktiga skogsåsar höjer sig högt ovanför
och bilden av istidens flodmassor är lätt att frammana.
Öresjöns blanka blå spegel dyker helt oväntat upp vid Örby kyrka
inramad av vidsträckta blågröna skogar.
Skogsriket är vi i nu, i älgamark och vild natur.
Mitt torp är nära!Afterwards
You ask me
what will happen
afterwards
when we are down
on our feet again
Don’t ask me!
If that is of importance to you
don’t touch me!
We will never soar.Being in love
Being in love
I soar about.
For several months
I do not touch
the ground.
In this intense
feeling of confusion
everything else
appears
in a rosy haze.
You are my rose
a most beautiful creature
a mysterious angel.
You make me
feel alive.
My closeness to your skin
is all that matters.
Other people
merely a background
to our love.
The outside world
surrounds us patiently.
Relentless are we, though,
in our constant need of us.
You are my man
my most precious man.
Let’s soar about.
You make me
feel alive.
851024Den transformerade kyssen
På en vit vägg
hänger tavlan
full av färger
starka, rena.
– Där är ju min tax
som dog för längesedan.
Ett välgjort porträtt,
minsann!
En äkta Cobra – tavla
grova Appel – konturer
Men ingen hund jag fann
i tavlans namn – utan en kyss.
Minsann!
Ty så sker transformationen
i all stor dikt och konst
att hundar blir till kyssar
och ibland tvärtom.
861121
Barnsliga glimtar
Vårt hyreshus försågs med träluckor för att skydda fönstren vid ev. luftangrepp.
Vi läste om splittrade fönster och utkylda hus i Finland.
Källaren fick stora tunga dörrar, omöjliga att öppna för ett barn, och klumpiga fönsterluckor av järn.
Husägaren försågs med en gonggong av mässing för att kunna samla hyresgästerna
och utrymma husets lägenheter.
I hemvärnet skulle min farbror, frikallad från beredskapen, vara sambandsman.
Vi barn tyckte det var spännande att han, som var något korpulent och otymplig,
skulle smyga omkring med hemliga meddelanden instuckna i mössan.
På västkusten, där vi hade sommarstuga, kunde vi på sommarkvällarna se mörklagda patrullbåtar bevaka kusten.
Överallt i staden och längs stranden fanns rullar av taggtråd som hinder vid ev. invasion.
”Tysktågen” passerade till och från Norge och vi barn tisslade och tasslade om dessa mystiska hemlighetsfulla tåg.
Under flera år under kriget bröt pappa torv på en torvmosse och många i släkten var engagerade på olika sätt. För ett litet barn var det en spännande värld med all aktivitet.
Att se de enorma groparna, följa de mörkbruna glansiga våttunga torvkakorna ut på bandet, där de stjälptes av från sina brädor av starka brunbrända män.
När de torkat något restes de upp i stackar av unga flickor.
Snart var de ljust bruna och lätta att hantera.
Alla talade om det viktiga vädret.Porträttet
När farbror Albin kom på besök till Sverige efter många år i Amerika, bestämde Far, att vi skulle avporträtteras. Fotografen har skärmar, som han reser upp bakom oss. Han ställer palmer i ena hörnet och på en piedestal står en Azalea i en pampig kruka.
Jag sätter mig framför den och försöker se ut som om jag inte hör ihop med de andra. Jag har min nya, rutiga klänning på mig, håret är nytvättat och King, vår stora jakthund, lägger sig ned framför mig. Han är också sur för att han skall bli fotograferad – lägger nosen på tassen och plirar ilsket men uppgivet. King och jag har enormt tråkigt båda två, men beslutar oss för att stå ut, under protest, så att de skall få sin bild som de så gärna vill ha.
Mor är nyfriserad i håret och ser stolt ut över att ha oss alla barn med på fotografiet. Ida, i hennes knä, känner sig nog väldigt fin i sin vita spetsklänning med ett stort rött skärp. Hon vill prata med mig, men jag låtsas som om jag inte hör henne. Carl hänger som en vante i pappas arm och har beslutat sig för att inte gnälla. Tekla tycker jag ser fånig ut; hon sitter som om hon trodde hon var något speciellt, och lägger huvudet tillgjort på sned.
Anna är förtretad; hon är inte så gammal och ändå skall hon sitta själv på den där konstiga pallen, visserligen sidenklädd, men ändå! Farbror Albin och Far sträcker på sig och försöker se stora och imponerande ut. Farbror Albin är ganska tjock, men försöker dra in magen. Vi avbryter fotograferandet för Ida passar på att bajsa mitt i alltihop. Det luktar illa och farbror Albin är inte van vid barn och hur de luktar ibland. King ylar och får då också mat för att bli lagom sömnig. Under tiden tar farbror Albin och Far en kaffegök. Vi är hungriga och trötta eftersom Mor inte har haft tid med mat för all påklädning och alla hår som skulle kammas.
Fotografen är just nu försvunnen under sitt svarta skynke. Inte bryr jag mig om hans dumma grimaser. Jag tänker minsann inte skratta! Farbror Albin skallta med sig fotografiet till Amerika och visa alla släktingar hur vi ser ut. De kanske tror, att jag är ganska gammal och inte alls hör till den här stökiga familjen.
Birgit
841115Stunder
Att finna små stunder
av vila och ro
då allt blir stilla
är det man behöver
när ens värld rasar samman.
Att uppleva musik;
spela 4-händigt med någon
ryckas med av rytmen
känna samstämmigheten
– se fånigt lycklig ut.
Att gå in i en tavla
någon har skapat
färger som sprakar
hisnande former
känna kraften i penseldragen.
Många små vilostunder
från smärtan som plågar
ger ansatsen
anslaget
plattformen
till ännu ett stycke
Liv.
841116